Utnyttjad ? :s

Hejhej !!!


Vet inte riktigt hur jag ska förklara allt detta som känns lite jobbigt ibland och idag fick det mig och tänka på det.

Ibland känns det som att jag utnyttjas av min egna familj och inte kan jag säga nått,göra nått åt saken eller sätta stopp för det :( för gör jag det känner mig som en dålig människa. Varje gång någon är i behov av pengar av mina små systrar t.ex så ger jag dem alltid och inte får jag tillbaka av dem och jag kan inte begära att få tillbaka heller då båda lever på socialen och bor i helt olika städer och har svårt med pengar och då kan inte jag vara så kall och säga nej till dem för att innerst inne tycker jag synd om dem men samtidigt mår jag dåligt över det ibland för att jag känner mig utnyttjad.

Jag ger så jävla mycket till folk och även om familj ,syskon osv frågar så får dem och inte bara pengar men vad får jag tillbaka? Min lillasyster som är på besök behöver pengar och jag ger henne men ingen förstår att jag sliter varje dag för dessa pengar, och jag kämpar för varje dag till att lära mig att spara en egen budget vilket jag har börjat göra nu och även ifall ja vill röra dem pengarna så gör jag det till mig själv,mitt hem osv.

vissa kan tycka att jag slösar för mycket osv men när jag köper kläder till mig själv så gör jag de till mig,och visst kanske ofta ibland men om jag har slitit för dem pengarna och vill ha nått nytt ska jag väl kunna köpa de om jag kan? och som nu när jag renoverade de gjorde jag för ja ville och jag hade ekonomi till de,plus idag trivs jag så mycket mer i mitt egna hem än vad jag gjorde innan. Innan kände jag att jag bara ville fly från denna äckliga lägenhet för vissa småsaker och bara sälja den.

Ibland känner jag fortfarande att jag vill bara sälja den och flytta från denna stad börja om på nytt ,och få leva ett liv ja vill leva utan att folk ska vara i arslet på mig (min familj) sluta fråga om vem jag träffar,vart jag sover,vad jag gör och göra kaos för att jag inte sover hemma på en dag och vägrar berätta men dem har ett visst kontroll behov och som alla vet kommer jag ursprungligen ifrån kosovo så dem vill helst ja ska gifta mig med nån från mitt land osv och tyvärr så vill inte jag göra det och jag faller inte för nån därifrån.

Jag vill kunna gifta mig med nån jag älskar,som passar in på mig som person ,vi funkar ihop ,finns där för varandra i vårt och torrt,förstår mig,älskar mig och aldrig sviker mig osv. Och ingen som mina föräldrar vill eller för hans hudfärg,land osv. Känner någon igen sig ?angående vad jag pratar om? 

Men angående det om pengar som t.ex idag när min lillasyster ville ¨låna¨ pengar vilket jag inte kan begära att få tillbaka från henne då jag tycker synd om henne och dem som frågar om att få låna osv och då kan jag inte säga så mycket förutom att ge henne eller dem när dem frågar. Men ingen jävel förstår att jag ska jobba hela denna sommaren för att kunna spara pengar till att resa till indien i oktober som jag vill,köpa ny systemkamera och kunna leva här medans jag är här och bara få njuta av mina egna pengar som jag sliter för. Ingen förstår att jag faktist oxå har ett liv och jag vill oxå ha sparade pengar ,(en budget ifall jag hamnar i knipa då jag tidigare har levt i en knipa med massa skulder ,lån osv och som jag har betalat av för att ja ska kunna ha sparade pengar som jag har nu och kunna känna att jag för en gångs skull lever.

Varför kan ingen förstå mig? varför kan ingen ge mig den frihet jag vill ha? varför kan jag aldrig känna mig älskad,saknas osv. Ja känner mig älskad av min familj ifall dem blir glada för det dem får av mig när dem frågar osv,Min lillasyster hör av sig när hon vill ha pengar eller när hon ska komma och hälsa på och då är hon bosatt hos mig och det är sjukt jobbigt för vi e helt olika och bara hatar när hon leker uppkäftig och inte städar efter sig låter allt vara svinigt och äckligt och bara spelar helt fin. Vad gör man egentligen? Vad säger man ?

När jag träffar en kille som är snäll,gullig,fin & behandlar mig väl så blir jag rädd ,kanske för han vill nått för han är sån eller vad? kanske därför jag aldrig känner mig älskad,saknad och att han (killen) bryr sig är kär eller vad som för rädslan om vad han egentligen vill, kanske för rädslan att jag ska förlora igen och ända sättet jag kan hålla dem kvar är att göra och ge allt dem vill, men i slutändan sårar dem mig eller blir trötta för jag ger för mycket eller kanske är jobbig osv för jag är rädd och orolig att jag ska bli lämnad ännu en gång.

Iam tired of it ........

/ Secretofpain