rädsla?förvirrad?

Hej kära läsare !!



Vet inte riktigt vart jag ska börja, Jag har ju haft lite svårt att uppdatera bloggen då det har varit fullt upp här hemma med massa annat. Vet inte riktigt om jag har nämt i mina tidigare inlägg angående en kille från jobbet jag haft en hel del kontakt med men backade för ett tag sen för att hans ex kom tillbaka och mådde dåligt och han kände att han behövde finnas där för henne osv och kände då att det var fel av han och prata med mig pågrund av henne och pågrund av hur situationen såg ut med henne då hon mådde dåligt och behövde hjälp och han kände att det var hans ansvar till att göra de.

Han kom iallfall tillbaka och började höra av sig igen för nån vecka sen och då pratade vi om oss och att träffas ifall hon fortfarande finns med i bilden så kanske det inte är så jätte bra me tanke på att det kommer sluta som sist.

Men hon mår bra nu och allt är fixat ,och vi har träffats och han är ju en jätte bra kille men problemet är att vi e helt 2 olika människor, han gillar annan sorts musik,stil,beteende osv än vad jag har men är super gullig och snäll (ibland lite uppkäftig) hehe. Men vi får väl se vad som händer mellan oss och hur långt de går men som de låter på han så känner han en del för mig me tanke på att hans familj vet att han träffar mig då han har berättat och han nämnde även att bo typ med han framöver i hans hus ( han bor nämligen själv i hus) och nämnde nått liknande om att bo med mig.

för vi kom in på att jag vill bo där han bor i framtiden men det är inte förrens om några år sa ja då blev han lite ledsen ,så jag bara spelade med och tillslut sa han är du trög eller fattar inte du? jag bara jo det gör jag att du vill att ja ska bo med dig.

Då svarade jag : ja det är klart ja förstår och kan göra de men inte nu och framöver isåfall om det går bra och tänker inte sälja min lägenhet och flytta dit sen vem vet va som händer och isåfall måste ja flytta igen och då till en hyres lägenhet ifrån bostadsrätt och tills man hittar oxå. Så nehe det lär ta lite tid och tills man är hundra. ganska så osäker på oss och framöver ,men inte för att ja inte vill . Men ibland känns det som jag inte vet riktigt va jag vill och samtidigt rädd för och visa och ge för mcket känslor för att de slutade illa innan.

Så rädslan finns där,men måste tyvärr släppa det och försöka se framåt,för att kunna träffa nån bra men självklart är det inte så lätt. Och jag vet inte till 100% vad han är för kille heller me tanke på han e super gullig men ibland allmänt uppkäftig och känner att han e lite off ibland så frågan är om han bara är sån och bara låta tiden visa. vad tycker ni? har ni lite tips?